Efter flera dagars vak och oro är det nu över, min älskade pappa somnade in i natt lugnt och stilla.

Jag åkte till mamma och berättade, det kändes svårt. Vi gick sen till pappa för att ta ett sista farväl. Vi satt tysta en lång stund, man hade tänt ljus och det var fridfullt och ett stort lugn låg över hela rummet. Ett fönster stod på glänt och vi hörde en liten fågel som kvittrade i vårsolen, det kändes skönt att bara sitta där och se att pappa äntligen fått ro.

Personal har varit underbara, de har kommit till oss och pratat, tröstat, bjudit oss på kaffe och smörgås. Ett stort tack till all personal för det varma och stora stöd ni gett oss i vår svåra stund.

Javisst gör det ont när knoppar brister...

 

Anncie och Tobbe

9 mars 2010 22:17

Vi beklagar eran sorg och skickar en jätte stor tröste kram!
Vill tacka för ditt inlägg i vår gästbok,och som du sa:
Vi hörs av senare när allt har lugnat ner sig lite.
Tänker på er!!
Kram från oss alla till er alla!!

http://www.steelsuccess.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Lördag den 3 maj, var vi i Eslilstuna på Cavalierspecial, domare var Jeannie Montford (Elvenhome).Harry vann avelsgruppen, valp med HP.  I öppenklass hanar blev han 1:a med CK I bästa hane blev han 3:a med Cert. ...

Jag var garanterat beredd på att Audrey skulle dö den där nyårsdagen, så dålig som hon då var. Hon kunde knappt gå, men tog några stapplande steg för att hälsa mig god morgon, sen föll hon i golvet. Jag grät floder och ringde veterinären för att kons...

När vi ska gå på promenad tycker Harry att det är stenkul, han rycker och sliter i sitt koppel, sen håller han i sig själv fram till första kissestället där han släpper kopplet och allt är frid och fröjd. När nu snön ligger kvar har Audrey och Sussie...

   Harry´s valpar !Ett litet axplock från Charmdroppen´s kennel, där det föddes 8 stycken små pigga och glada Harry/Cherry valpar. Det var en fröjd att se så fina och rara valpar.                      ...

    Jag har alltid varit mullig, föddes 5 kilo tung trots att mamma var liten som en tumme och smal som en sticka, men inte fick jag den genen, möjligtvis att man blev kort i rocken. Den ständige bantaren, that`s me! Ju äldre man blir desto svår...