Nu ska jag ut och resa och målet är England, cavalierens hemland. Det ska bli så spännande.

Den sista tiden i mitt liv har bestått av telefonsamtal i tusental, tider att passa,  nytt arbete att lära sig som är ganska omfattande, samtigt som jag går och försöker förstå att min pappa inte finns mer. Nu sitter mina axlar i öronhöjd och ryggen känns som en stel stör, ögonen är som stora runda klot och ibland tycker jag att jag låter som han i Kalle Anka på julafton som far runt som ett torrt skinn och låter illa . Jag tror att jag far runt i sängen lika dant på natten, ibland vaknar jag av att jag glömt att ringa hit eller dit!!!!

Men som tur är har jag min vän Kari  på Glittertinds kennel som ger mig många skratt och mycket tröst, tack  för all din support! I love you    

Läs Carros blogg och de fina ord  hon skrivit om sin underbara morfar. http://carolinekempe.bloggagratis.se

Efter ett par intensiva veckor av nytt arbete, flytt och annat, så har hundarna fått stå tillbaka lite.

Det visar sig nu med toviga öron och pälsar, men jag tror vi har en gnagare i flocken, en liten Harley. När jag skulle kamma Ben var hans öron som avklippta överallt , det ser ut som man stått med saxen och klippt lite här och där, och han som ska ställas ut nästa helg! Fendi har också fått en släng av sleven,hennes öron har har toppats flera centimeter. Nu blir det husarrest för lille Harley eller annars får jag vara som en hök över honom, själv han han så fina öron, där är det ingen som har lagt två tassar i kors för att ge igen, inte!

Stressad, ledsen och smått hysterisk, upptäcker jag vid matningen att det saknas en hund HARLEY!!!. Jag letar i varenda vrå, garderober, toan i alla rum, jag förstår att han har smitit ut genom staketet. På med rocken som går sönder när jag sliter den från galjen, ut med godisskålen och ropar , vissla kan jag inte längre för jag har dragit två tänder så det blir likson korsdrag i truten, jag blir arg för det och börjar till slut gråta av ilska och frustration. Jag ropar febrilt men ingen Harley...  Ringer Carro och berättar det hemska, då börjar hon skratta - Harley är med mig, vi är hos Jessica och hälsar på, glömde säga  det till dig, mamma. Då blir jag så ilsken så det stockar sig i kalsen, jag får inte fram ett ljud, hm!

Det var väl tur att Harley inte hade kommit bort i alla fall, så nu är jag lugn igen.

Efter flera dagars vak och oro är det nu över, min älskade pappa somnade in i natt lugnt och stilla.

Jag åkte till mamma och berättade, det kändes svårt. Vi gick sen till pappa för att ta ett sista farväl. Vi satt tysta en lång stund, man hade tänt ljus och det var fridfullt och ett stort lugn låg över hela rummet. Ett fönster stod på glänt och vi hörde en liten fågel som kvittrade i vårsolen, det kändes skönt att bara sitta där och se att pappa äntligen fått ro.

Personal har varit underbara, de har kommit till oss och pratat, tröstat, bjudit oss på kaffe och smörgås. Ett stort tack till all personal för det varma och stora stöd ni gett oss i vår svåra stund.

Javisst gör det ont när knoppar brister...

Skulle hjälpa mamma att flytta till ett äldreboende vi packade och slet, när det ringer i telefonen och vi får veta att vår älskade pappa är på väg att avlida. Tiden stannade det surrade i hela kroppen, jag hörde mina egna pulsslag! Nog för att han varit sjuk länge men det känns ändå så ofattbart.

Nu har vi suttit och vakat över pappa i flera dagar. Jag har sprungit mellan honom och mammas flytt. Idag är vi klara med flytten och nu bor de under samma tak min mor och far, för hur lång tid vet vi inte. Dagarna känns tunga och på nätterna är det svårt att sova, ibland drömmer jag att telefonen ringer! Jag är trött och det snurrar i huvudet, så illa att jag imorse höll på att ramla omkull.

Fridens liljor...

Nybadade hundar efter alla konstens regler, de blänkte som diamanter allihopa.

Vi var samlade en trogen skara hundälskare och entusiaster, Lena, Theresé, Carro, Jessica o jag. Vi ställde Chakinoz Gilda Rose ”Bella” och Chakinoz Harley Black Baron, och Theresé ställde Chakinoz Highrock Hardy ”Felix”.

Harley blev BIR, Bella BIM och Felix blev 2:a med HP. Det var första gången Theresé och Felix debuterade i utställningsringen, vilket man inte kunde tro då de såg så rutinerade ut och de var fantastiskt duktiga.

Nu blev Carro lite skakis för det var ett tag sedan hon ställde en hund över huvudtaget, lite spagetti i bena blev det allt, inför en stor och smäktande publik. Stämningen var hög och alla jublade och applåderade. Harley gick upp i BIG gruppen, han var minst av dem alla och dessutom black/tan, men tyvärr så åkte han ju också ut här. Det var roligt i alla fall, det var ju trots allt Harleys första utställning. Vi åkte hem trötta men glada.

Nu har jag börjat mitt nya arbete och jag trivs så himla bra.

Det är ett trevligt arbete med trevliga arbetskamrater. Det här kommer att bli toppen!

Jag köpte mig ett busskort igår för innerstans parkeringar är inte billiga. När jag imorse klev på en länsbuss som jag faktiskt inte åkt med på cirka 20 år, så fungerade inte busskortet, jag hade fått fel typ av kort, 400 spänn åt pipan!!! Det var en ny modern apparat som slukade mitt kort för att sen spotta ut det igen, busschauffören tittade misstänksamt på mig som om jag hade varit en bussrånare, och sa bara surt, - Fel kort, det gäller bara på stadsbussarna, han kunde väl ha varit lite trevlig, men nejdå tjurig  som en äkta närking, det var vad han var!!!

Nu måste jag byta kort om det nu går.