Den sista tiden i mitt liv har bestått av telefonsamtal i tusental, tider att passa,  nytt arbete att lära sig som är ganska omfattande, samtigt som jag går och försöker förstå att min pappa inte finns mer. Nu sitter mina axlar i öronhöjd och ryggen känns som en stel stör, ögonen är som stora runda klot och ibland tycker jag att jag låter som han i Kalle Anka på julafton som far runt som ett torrt skinn och låter illa . Jag tror att jag far runt i sängen lika dant på natten, ibland vaknar jag av att jag glömt att ringa hit eller dit!!!!

Men som tur är har jag min vän Kari  på Glittertinds kennel som ger mig många skratt och mycket tröst, tack  för all din support! I love you    

Läs Carros blogg och de fina ord  hon skrivit om sin underbara morfar. http://carolinekempe.bloggagratis.se