Här kommer härliga vinterhälsningar från Chakinoz Glenda Rose, "Rosie", hennes kompis Fanny och matte Lena.

Nu börjar det bli löptider med parning, det får mig att tänka på, den skräckblandade upplevelse jag en gång erfor.
Det var en gång för länge, länge sen… Min kompis och jag skulle para en tik med en eldig och tjusig hane. Ni vet hur krångligt det kan vara, speciellt om man inte är så erfaren inom hundarnas romantiska värld! Man kan både få kramp och blodstopp i benen, ryggen kan bli som en krokig spik, efter allt kravlande utefter golven.
När hanen väl har fastnat törs man knappt röra sig, man har ont i ändan och skavsår på knäna.
Den här gången var det hanen som bara kröp upp på tikens rygg, och tiken hoppade från ena sidan till den andra för att liksom styra upp det hela, hon var fantastiskt duktig, medan hanen var för ivrig och upphetsad som alltid.
Till slut verkade det som att vi äntligen skulle få till det, i all iver krockade människosläktet med varandra, den ena blev skallad i huvudet och den andra fick ett knäckt näsben med en smärta som gjorde att ett svimningsanfall inträdde och blodvite uppstod.  Avsvimmade på golvet med blodet forsandes från våra sargade kroppar, fortsatte hundarna sin kärleksakt utan människohjälp, och se vad bra det blev i brist på en stödjande hand. 
Summan av det hela resulterade i fyra friska valpar och ett par sjukhusbesök!

Ann-Marie

Snön faller vit nästan varenda dag nu, det är så fint, man får känslan av julstämning.  På vinter åker jag säkert i min Jeep Cherokee 4 Wheel drive, det går som på räls, jag tar mig fram överallt, det behövs när man som jag bor i skogen.  Idag skulle jag till veterinären för ett hjärtintyg på Fendi, jag var ute i sista sekund så jag gasade mer än vanligt. Körde upp på parkeringen får en jättesladd så bilen nästan snurrar ett helt varv, men jag fångar upp bilen på retursladden, även om det sen kommer en sladd till, phu!  jag blev lite skraj där, kunde ju ha rammat hela parkeringen med bilar. Tänk er själva en 50 årig tant som kommer med fullt uppställ på bilen, sladdar in och parkerar helt lugn, (även om jag var lite skakis). Personalen på djurkliniken tittade lite förvånat när de såg att det var jag som kom, de hade nog inte sagt något om en ung grabb hade klivit ur bilen, men det var ju Fru Kempe med sin ”säkra bil”. Fendis hjärtintyg var Utan Anmärkning, så nu är det dags att para, hoppas allt går vägen!

Har lånat upp mig på en dator, vill bara tala om för er som följer bloggen att just nu har jag ingen egen dator. Min fina 50-års present packade ihop härom dagen så den är nu inlämnad på service. Vet ej när den blir hel igen.

Ha det så gott allihop tills bloggen drar igång igen!

Ann-Marie