Har ni någonsin spelat badminton med tio hundar runt fötterna, det är en konst, man snubblar och far åt alla håll.

Unghundarna ser varje förlorad boll som ett jaktbyte och snor snabbt till sig den för att sen  kvickt springa iväg och  massakrera den fjäderklädda bollen. Man kan ju undra varför man har hundarna ute när man spelar badminton, men vart ska alla ta vägen när det är nästan 30 grader varmt? Dessutom vill ju alla ha roligt. David som är ett fotbollsproffs, dribblar högljutt och  gärna bollen mellan badmintonspelare och jagande hundar, ni kan tänka er vilket liv det är ute på plan !

Badvädret är strålande, Hjälmarens vatten är behagligt vid vissa stränder, det finns också en hel del småsjöar runt omkring här, det är bara att välja.

Nu kommer ju tanken på pool igen, jag tjatar vartenda år om vart den ska placeras, men det är lika tomt på det stället än, får se om det kan bli något detta år, då.

Så har det äntligen kommit hem, mitt nya vrålåk! Jag kan köra om vilket traktorekipage som helst. Här finns det resurser, massor med hästkrafter, kompressormatat, antisladdsystem skinnsäten mm…  ja,det finns allt, fjärr, klimat, ljus här och mörkt där, skitkul ! Fast jag vet inte vad man använder allt till, men snyggt är det!

Min nya sportkupé, herregud, var ska hundarna åka då? Tänkte inte på det, den var ju så snygg, där den stod och blänkte på bilaffären, man får väl torka av sätena lite emellanåt.

Nu gäller det att köra slalom mellan koblajorna och hötappar, för jag vill ju inte smutsa ner mitt nya vrålåk !

Tänk er om man ska köra race på streetan och det luktar koskit, kanske någon undrar vad man kör på för dunderbränsle.

Ja, inte blev det värst till midsommarfirande. Lite lunch bestående av sill, färskpotatis och en efterrätt med jordgubbar och glass hann jag få i mig i alla fall. Som undersköterska i vården får man jobba när andra är lediga. Två långa nätter har jag nu genomgått, och många fler ska det bli innan sommaren är över. Arbetspassen är på 10 timmar, det går åt mycket energi för att hålla sig vaken ibland. Det är annars riktigt skönt att arbeta natt, för jag får mer tid över till mina hundar. Midsommardagen har vovvarna och jag promenerat i både regn och solsken, vädret har varierat ganska så mycket.

Ha en fortsatt trevlig midsommar alla mina vänner !

 Vi önskar er alla en glad och fin midsommar !

Nu har byn invaderats av svinaktigheter !

Det är inte vilka svin som helst, det är vilda svin. De ligger uppe i backen hos grannfrun och solar sig mitt på ljusa dagen, hon törs inte gå ut på sin egen tomt!

Svinen har inte det minsta respekt för henne, hon får ringa modiga grannar med bössa, som kommer och hjälper henne ut.

På nätterna smyger svinen runt knutarna och man kan höra deras dova grymtningar, för att sen snabbt försvinna ut i den mörka natten. Att promenera i skogen är inte att tänka på längre, man ser spår efter dem där de bökat fram rötter ur jorden, det är ingen trevlig syn, en del har fått sina gräsmattor helt upprivna och förstörda.

Nu är det krig i Ökna socken !

Jägarna har införskaffat sig tuffa och blodtörstiga och jakthundar. Det var bara valpar på 8 veckor, men man såg och hörde på hundägarna, som är av det positiva gardet, att det fanns kapacitet för vass jaktinstinkt.

Då har ni inte sett mina cavalierer på jakt efter diverse vilda djur, de kan fånga både småfåglar och fjärilar, men jag sa det inte högt. Ville inte skrodera för mycket!

Nåja, jaktlaget har laddat bössorna med dynamit, krut och rustat sig för svinjakt. Slagfältet kommer att vara ett inferno av vilda djur med två och fyra ben. Vem som skjuter vem får vi väl se.

Jag tog med mig min lilla mamma på sten och mineralmässan i Kopparberg. Vi hade som tur var förberett oss med regnkläder, och jag kan lova att vi fick användning av dem. Regnet hällde ner över mässan och utställarna var förtvivlade när plast taken brast och regnet välde in över deras bord med stenar, smycken och alster. I detta tumult lyckades jag hitta ett par vackra stenar till kanonpris, men när jag vänder mig om för att visa mamma är hon som bortblåst. Kära nån, pensionär på rymmen! Hon har väl inte flutit iväg med regnmassorna??? Min mamma är liten som en tumme, syns inte bland alla människor och utställnings stånd. Jag letar förtvivlat, och många tankar hinner passera genom hjärnkontoret, men hittar henne tillslut i fullt samtal med en guldvaskare från Hällefors!  – Jag ska på guldvaskarkurs i sommar, utbrister mamma lyckligt, - Äntligen får jag användning av mitt vaskarkitt! -Men mamma då, du kan väl inte ta dig fram i bushen med en rullator på släp, förebrår jag henne.

  – Asch då, den behövs inte när man har guld i sikte!, säger mamma 83 år, med glimten i ögat.

 En gång när hon skulle plocka blåbär kom hon svepande tillbaka genom skogen i vild panik, över alla buskar, stock och sten, hon måste ha varit snabbare än systrarna Kallur tillsammans, hon hoppade över och in i bilen och skrek –KÖR FÖR TUSAN!

Vi förstod snart varför. Det kom en stor brunbjörn lufsandes efter henne! Jag kan säga att pappa gasade som aldrig förr den gången, han hade ju björnen i sidan av V4: an, och en vettskrämd fru i baksätet. Den gången var till och med brorsan tyst!

Tänk vad det kan vara skönt när det regnar, man behöver inte påta i trädgården, inte pressa i solen, hundarna vägrar att sätta ut tassarna utanför dörren, det är bara att kura ner sig i soffan bland hundarna och mysa. Idag kom nya numret av Hundsport, mm mm. !

I helgen är det sten och mineralmässa i Kopparberg, som jag hade tänkt att gå på, men vi får se om vädret tillåter det. Det är väldigt intressant med stenar speciellt gillar jag ädelstenar av olika slag, ni vet - Diamonds are a girls best friend. Att titta i lupp på stenar är en upplevelse, man upptäcker ett helt nytt färgspektra. Den mest intressanta stenen att syna är opalen, med sina färgsprakande mönster Man säger också att stenar avger energi för olika ändamål, vem vet? kanske, kanske inte ??

Någon som är full av energi är i alla fall Fendi Lou, glädjen och spralligheten sätter inga gränser. Hon busar och leker mest med Gilda dagarna igenom. Hon kan också krypa upp i någons famn och bara gosa och kramas hur länge som helst. Första löpet har hon just gått igenom och blivit en ädel dam.

Jag älskade hundar, jag var en hund, mamma fick skära falukorv och lägga i en skål så att jag åt som en hund. Mamma hade haft en schäfer vid namn Laila som var tigrerad och jätte stor, jag älskade när hon berättade om deras äventyr tillsammans. Till min stora glädje började vi diskutera hundköp hemma, jag tror mamma och pappa blev lite oroliga att jag skulle skämma ut mig inför kompisar och bekanta och kanske bli besatt av mitt hundleverne.  Vi åkte runt till olika kennlar och tittade på alla möjliga raser, vi fick uppleva många skjul och små skrymslen där hundar förvarades, man blev verkligen avskräckt, Hujeda mig !

 Vårt val föll tillslut på en Keeshound. Hon hette  Lutamossens Qita och var så underbart söt, liten, knubbig och lurvig. Brorsan och jag slogs så hårtestarna rök när det var dags för valppromenad, varför han var så himla angelägen att gå ut med valpen var att han skulle köra ”hundtricket” på gårdens söta flickor. – Typiskt storebrorsor!

När nyhetens behag hade lagt sig på oss syskon, var det mamma som slet sitt hår för alla promenader hon fick gå i ur och skur under många år. Hon kanske tyckte det var skönt att få komma ut en stund och vila sina öron från oss skrikande och vrålande slagskämpar.

Min bästis Towa fick också en hundvalp samtidigt som mig, det var en trefärgad collie som hette Kim, åh vad vi var stolta när vi var ute och gick med dessa gyckar, vi växte flera centimeter, jag behövde verkligen det för jag var liten och knubbig redan då.

 Egentligen gjorde vi inte så mycket med våra hundar, det fanns inte så mycket hundsport på den tiden, de fick nöja sig med att vara med oss och leka med pinnar och kottar i skogen och alla var till freds med det.

Många hundar och andra djur har passerat sen dess, men det var på den här tiden som uppfödardrömmarna började gro, fast det tog många år tills den dagen skulle komma, och egentligen har den nog inte kommit än för man drömmer ju fortfarande …