Den här bilden kom idag från Teddys familj, visst ser han ut att ha det bra !!

Det är en valp efter Annie och visst syns det.

Min mamma får inte komma hem, hon är sämre än vi först trodde, kan inte gå utan sitter i rullstol och får fortfarande dropp. Hennes aktiva liv är nog till enda. Tänk att ena dagen går hon långt till affären för att handla, städar,fejar och ser om pappa, snackar med granntjejerna och fikar, nästa dag är det bara stopp.

Min mamma är LAGEN, och helt plötsligt är det jag som tar hand om henne och talar om hur allt ska vara.

Hon kommer att behöva hjälp med det mesta i sitt liv, tänk hon som varit kärnfrisk utan mediciner i hela sitt liv.

Gymnastik av alla de slag, skridskoprinsessa, och hennes hundar har alltid hållit henne frisk och pigg.

Mitt hjärta gråter, det känns som om det skulle brista i tusen bitar för min lilla mamma och coach.

Igår hade vi en redovisning som ett rollspel i skolan. Det var allt, hjärt-lungräddning, puls, blodtryck, andning och att man ska agera med ett stort lugn. Det gick bra och min grupp var mycket nöjda med vårt arbete.

Kvällen kommer och jag har inte hört av min lilla mamma på två dagar, känner på mig att något är fel, får också en bild av att hon ligger på golvet hemma i sin lägenhet. Jag tar bilen och åker hem till mamsen, och hittar henne naturligtvis liggande på golvet. Hur var det nu man gjorde, det som jag lärt mig i skolan samma dag ! På något vis gör jag bara allt i rätt ordning, munnen är torr, svetten bryter fram i pannan, rösten sviktar när jag ringer ambulansen Jag talar lugnt med mamma och lägger en tjock varm filt runt henne. Varför dröjer ambulansen alltid så länge!!!, när de väl kommer känner jag mig lugn för de här killarna är så professionella i sitt arbete. På akuten sitter vi till klockan två på natten, mamma får ligga kvar, man vet inte riktigt vad det är för fel på henne. Idag har jag varit hos pappa och berättat allt, han ligger på ett vårdhem, är multisjuk efter en stor stroke med svår afasi. Mamma har gått och hälsa på honom varje dag i två års tid, de har varit gifta i 60 år, slå det den som kan! Det finns nog fler i den generationen som hållit ihop så länge. Tänk om mamma också hamnar på ett vårdhem, då får de skiljas åt den sista tiden i livet, kanske inte ses mer.

Så ta var på varandra , man vet inte hur lång tid man har tillsammans.

Idag har jag varit ledig, det börja dra ihop sig till praktiken på USÖ, har varit och fixat lite med det.

På fredag ska Kari på Glitterrtinds kennel och jag åka på lokalombudskonferans för Cavaliersällskapet, det ska bli roligt att träffa alla lokalombud och kontaktombud. Man får lite tips och råd av varandra vad man kan hitta på i de olika lokalområdena.

Idag tog jag de här bilderna på några av valparna,njut!!!!

Hur ska jag någonsin ? ? ? . . .

Igår ställde vi Fendi Lou på Örebro läns kennelklubbs inofficiella utställning på mässan här i Örebro. Det är mycket att ordna med inför en utställning, badet är nog det som man lägger ner mest energi på. Allt som allt med föning, bad och tandborstning, tar det nog ett par timmar, det är varmt svettigt och man har hundhår över hela köket. Fendi fick en mycket fin kritik och som vanligt visade hon sig suveränt, men domaren gillade nog inte helfärgat för vi hamnade på 4:e plats. Ja, ja förra gången blev hon BIR, nästa gång kan det bli vad som helst.

Vi fikade och pratade med våra underbara valpköpare, träffade vänner och bekanta från alla håll och kanter, det är så roligt att få prata hund med alla !

Vad är det för likhet mellan en crossmotorcykel och en liten cavalierflicka?

Väl hemma gick husse en promenad med Fendi, kan vara skönt att få komma ut och röra på sig efter en lång dag på utställning, men ve och fasa!!!!, när de kom hem såg Fendi ut som en lerhög hon var sölig och skitig, jag som hade gjort henne så fin .Men Fendi var lycklig som få efter ett lerrace ute på byn. Det var bara att börja om igen, in i duschen och spola av…

Nu börjar här ett riktigt busliv, det morras, springs på tvären och de biter i varandra. Audrey har börjat ta deras leksaker och så morrar hon om de försöker ta dem, och valparn blir jätte låga, öronen hänger på dem och de smyger försiktigt iväg. När allt är som värst släpper Audrey leksaken och de får ta den igen, vilken lycka! Det här är fostran på hög professionell nivå. Ingen hundinstruktör i världen, och släng dig väggen Ceasar!, ingen kan ge en så bra lydnad åt en valp som en liten cavaliermamma.

Som valigt sitter jag och pluggar, nu handlar det om akut buk, alltså alla bukorganens sjukdomar. Det är inte konstigt om man blir lite hypokondrisk när man läser alla symtom!

 I torsdags var vi på studiebesök på ortopedkliniken på USÖ, där fick vi en suverän  tvåtimmars lektion i frakturer,( benbrott) ligament och muskelskador , helt fantastiskt vilken otrolig kunskap den här sjusköterskan hade. Han sa: -Hur mår foten när benet är brutet?! Blodkärl och muskulatur skadas ofta vid öppna frakturer, då kan foten ta sån skada av detta, är man då inte uppmärksam på det, kan det gå så illa att foten får amputeras, usch!

Vi fick se en massa intressanta röntgenbilder på olika frakturer och hur man skruvade, spikade och använde olika metallplattor och trådar.

Här kommer en trevligare bild än de vi fick se, hundvalpar är roligare att titta på!

Så här nöjda och sömniga är valparna när de ätit, busat och fått taktil massage, då är det gott att krypa till kojs!