Mitt hus

När jag har varit på husvisning, har jag alltid fascinerats av att det är så rent, snyggt och inte en onödig pryl som ligger och skräpar någonstans, allt blänker och är så fantastiskt fint. -My god, är det bara jag som har rörigt hemma ?, med pennor, papper, hundbäddar och galler högt och lågt, för att inte tala om alla dessa hundhårsråttor som rullar över golven i långa rader. Diskbänken som är full av kaffekoppar och annat bråte. Nu vet jag hemligheten för jag har gjort det själv, det är som ett trolleri! Först städar man i två veckor innan mäklaren kommer för att bedöma priset på huset, sen ska fotografen komma för att ta bilder som ska ut på internet, i dagstidning och i prospektet, då gnor man och skrubbar lite till i några dagar. Den största våndan kommer inför själva visningen av ens hus, då går man på allt med tandborste, stålull och klorin med ett lite stänk av ajax blomsterdoftande super rengöring, då blir det rent. Allt är skinande blankt, har aldrig upplevt det tidigare! Det får inte synas ett spår av att det finns hund i huset. Ni som är uppfödare vet hur lätt det är! Har man sen tidigare haft vovve av världens största ras, så kan det finnas ett och annat rivmärke på dörrar och golv, du milde tid vad mycket man hittar när man synar alla vrår. Det var nog inte för inte som jag fick en hjärtchock och höll på att törna in ett tag där! Hundar måste alltså göras osynliga. så får man alltså stuva in dem i lilla bilen som är som en skokartong, eller vi fick ta båda bilarna. 5 dogs sammanlagt i lillmercan och 4 i stormercan (ej kombi). Lovar att det var knöka fullt i bilarna. Man är helt slut när man släpat runt med alla hundar, de blir ju lite stressade så det blir livat och glatt värre. Söndagens visning gick bra, ett par eftersläntrare skulle komma på tisdagen, de hade bokat en privat visning, bara att börja städa och damma igen, men nu hade vi fint ändå så bördan var inte så stor. Vi hade sagt ifrån oss jobb denna dag då allt tar en väldig tid att ordna med. Döm om vår förvåning när mäklaren säger att personerna inte kom. Nu kände jag en viss bitterhet och mitt sura närkesblod svallade, efter allt slit vi lagt ner denna dag. Hade jag mött dessa människor så tror jag att de fått sig en snyting.

Jag måste ju rensa ut mina saker nu när jag ska mot nya mål i livet och lämna det gamla bakom mig, en del slängs och annat kan man sälja på blocket eller till Bukowskis. För ett par veckor sen, skulle jag slänga vårt gamla utställningstält, ni vet ett sånt där grönt i bomull som väger bly och lite till. -Sälj det  på blocket, var det något som sa mig. Sagt och gjort, jag la ut en blänkare där, och vet ni jag blev nerringd och fick massor av mail, alla vill ha mitt gamla tält, allt ifrån Skåne upp till Kalix!!!

Nu ska jag sälja ett par transportboxar som kommit med mina importerade engelska hundar. Jag släpade ut dessa från mitt förråd för att fota dem,  och här kan jag säga att jag fick hjälp av vår förtjusande lilla tiger, jag tror han har nos för affärer!

BRA REKLAM!

  Idag var vi på blomstermässa på Conventum, det fanns många vackra blommor där och naturligvis kunde jag inte låta bli att handla lite. Några dalior slank ner i påsen, dessa blommor är min och Jessicas stora passion. Vet ju inte riktigt vart jag ska sätta dem, då jag nu ska sälja kåken och flytta någon annanstans, bara att hoppas på någon lite plats åt dem, annars får det bli Jessicas balkong. Risken är väl att där blir som en djungen av dalior och inget annat får plats! 

De här fina blomsterbakelserna kund man endast vinna om man köpte lotter, men mina lotter innehöll bara nitar.  Jag försökte att köpa in mig på ett par arrangemang men lyckades inte övertala tjejen som stod där. Det blev några bilder istället.

 Inför husvisningen köpte jag en hel del vårblommor som får pryda järngrytan utanför dörren, med påskliljor,  gula och vita penseér, vita bellis och vita pärlhyancinter, jag tror det blir fint.

Kvällen avslutades med en husvisning för mig, jag var ganska entusiastisk när jag kom, men allt eftersom tiden gick så sjönk mitt hopp och jag blev till slut lite grinig.Först är man ju lite övertrevlig och artig, ja ganska typiskt svensk, men sen kom frågan, om mina hundar skällde! Jag  svarade att alla hundar skäller annars hade jag köpt ett gosedjur på leksaksaffären. . . 

Jag sa ifrån mitt intresse direkt och talade om att de kunde hyra ut till någon annan person som på sin höjd kanske hade en hamster! Tänk om de vetat att jag var uppfödare och väntade valpar?!

  That´s it!!!