I 18 år har hon glatt oss med sitt underbara och mjuka sätt. Hon har hälsat alla välkomna, genom att springa fram och lägga sin långa mjuka svans runt folks ben. Med dova kurr har hon pratat med oss alla. Idag orkade hon inte längre, vi satt tillsammans länge inne hos veterinären och jag smekte hennes mjuka lena hals och hon kurrade gott. Jag tackade henne för alla fina år vi fick tillsammans, och för all tröst hon gett när någon varit ledsen. Lizzie har haft ett bra liv på landet, jagat råttor och möss, släpat hem salamandrar från dikena. När vår grannbonde hade sin gård här uppe, stack alltid Lizzie upp klockan fem varje dag, då serverades det varm komjölk på ladugårdsgolvet. Alla katter i byn har tyckt om Lizzie för att hon varit en snäll och vänlig katt.

Som en sex veckors kattunge (trodde hon var 8 veckor), kom hon hem till oss, och hon intog sin plats med stor glädje. Trots att vi på den tiden hade ett par perser katter och en brittisk korthårskatt, var det aldrig några problem för Lizzie att installera sig, hon tog allt med grace och lite charm. Några kattungar hann hon att få och fostrade dem med en mjuk men bestämd tass, de var lika underbara och snälla, precis som sin mor.

Det är med tunga steg jag lämnar veterinärkliniken, det sliter så fruktansvärt i mitt hjärta

jag känner att jag vill rusa tillbaka och väcka upp min lilla vän, men här slutar vår tid tillsammans, men minnena finns alltid kvar och dem ska jag bära med mig hela livet, tills den dag vi möts igen. Tack Lizzie för alla underbara år tillsammans med dig, min älskade vän.

Jag avslutade veckan med att gå utbildning i Taktipro, taktil massage, en massage som går på hudens taktila beröringsreceptorer. Via nerver till hjärnan utsöndras en substans och hormon, oxytocin som går direkt ut i blodet och ger lugn, ro och välmående, detta gör att kroppen vid  exempelvis sjukdomar snabbare återhämtar sig. Oxytocin är motsatsen till adrenalin, (stresspåslag). Jag kan garantera att det var verkligen avslappnade att få taktil massage, jag blev både piggare och lugnare. På kursen fick vi massera varandra, både händer, fötter och ryggpartiet. Ska forska vidare om taktil massage för hundar.

Hundarna, ja , Carro har varit bebisvakt när jag har varit borta, hon lyckades få upp Lilleman i vikt, ordentligt, det ska hon ha all heder för ! Dessutom har hon tagit hand om alla andra hundar, katter och naturligtvis sina egna hästar, då blir det mycket att stå i.

Valparna busar ordentligt nu, de morrar och anfaller både sin mamma och valpkorgen. De är så fina, tror nog det blir champions av dem alla !

Här kommer en liten bild på hur det kan gå till när man är liten men stark, nästan som Pippi Långstrump .

Njut av dem !!!

Nu är snart kurserna i lindrande palliativ vård och rehabilitering - habilitering, slut. Men nästa vecka börjar nästa kurs som är sjukvård, då pluggar man intensivt i 3 veckor och praktiserar på USÖ i 4 veckor. Men dess emellan ska jag på en kurs i taktil massage, en mjuk massage utvecklad inom vård och omsorg som står på vetenskaplig grund. Det blir spännande!

Nu börjar det röra sig lite mer i valplådan. De små rackarna har börjat nafsa i varandra, det är så små, gulliga och tama försök än så länge. Man vet ju hur det där är om några veckor, då är tagen tuffare och skriken högre, som tur är finns det äldre kompisar som kan fostra de små valparna. Det är många valpintressenter som ringer, alla vill ha tikar!? Nog för att Cavalier- tikar är underbara och söta. Vad är det med hanar som gör att de inte är lika attraktiva (i människovärlden förstår man ju, hä, hä!), men en hanhund är ju mer tillgiven, tikar har hormoner i omlopp, och de är mer självständiga. Om jag bara hade en hund, även om den situationen aldrig någonsin skulle uppstå, så skulle det vara en hane, de är ju lite coolare också.

Efter många nätter av vak, känner jag mig som i en bubbla, måste ta mig ur det här och leva ett normalt liv. Min oro för lilla valpen, som trots allt går uppåt i vikt, kan jag inte göra något åt, men jag måste göra något annat. Det vore trevligt för både mig och hundarna att få lägga och arbeta med ett viltspår, men inga klövar eller blod fanns, så det fick bli Mamma Scans köttbullespår, tänk om hon vetat vad hon skapat med sina köttbullar, åh, vad mammor är bra!

Det tar tid att lägga ett spår, men i vänta på liggtiden kan man ta en promenad med jyckarna.

Vi gick ut på vår stora äng där fick hundarna springa av sig i det höga gräset, det är bra träning för dem. Ben och David var som förvildade i det vackra höstvädret, luften var hög och klar, det rensar hjärnan också.

Väl i köttbullespåret var de båda som klippor, det var första gången de gick ett spår överhuvudtaget, då kan det bli lite missar här och där, men de var klockrena båda två, jättekul!

   Liten men stark som en oxe kämpar valpen vidare och han har gått upp i vikt idag, inte mycket men ändå uppåt. Jag har varit uppe varannan timma i natt också, för att ge honom en egen liten shot så han orkar dia, för det är ju bästa näringen han kan få. När inte orken finns måste vi hjälpa den på traven. De andra valparna växer så det knakar ligger på mellan 600-750 gram, lillen ligger på 250 gram, han kommer säker att bli både störst och busigast om allt gåt bra! Nu har valparna hunnit bli 2 veckor, så snart är de tittbara för dem som ska ha en valp.

Vet ni hur det känns att ligga ihopknycklad i en valplåda klockan tre på natten, jag ligger på knä med ändan som hänger utanför, man får domnade ben och kramper både här och där, dessutom ska jag in genom en öppning som är till för en liten cavaliertik, inte för överviktiga tanter med magen som piper ut, och tuttat som hänger ivägen, det är en katastrof utan dess like, men vad gör man inte för sina små valpar.

Jag rasar i säng igen för att sova några timmar till, men jag hade glömt ställa klockan på ringning, så när jag vaknade kändes något fel, jag hade försovit mig!!! Det hade väl inte gjort så mycket om det hade varit en vanlig dag, men nu skulle jag ha en skrivning i skolan! Omålad, oduschad och med ett hår som en slickad katt skulle ha blivit avundsjuk på, och dessutom med en fruktansvärd träningsvärk (ni vet, valplådan). Som en värsta biltjuv susade jag genom stadens gator, snuten hade gladeligen besudlat mig med enorma böter om de mött mig i den farten. Jag hann i alla fall precis innanför skolans dörrar, när provet just skulle börja, vilken tur!

Har inte hunnit blogga, för jag har en valp som jag kämpar med, han vill inte äta tillägg, inte dricka vatten, bara tutta och det orkar han inte heller riktigt. Vi har varit hos veterinären och han har fått lite hästkurer i nacken, men är fortfarande lite slö. Jag ligger i valplådan och hjälper honom på alla sätt och vis, mina tårar rinner, det är så svårt och jag känner mig så maktlös ! Läste att Peter på Vouges kennel hade förlorat en liten valp, det känns så ledsamt.

Jag har vakat i tre nätter nu, är uppe varannan timme för att se till att den lille tuttar ordentligt. I huvudet snurrar det bara och häromdagen svimmade jag av. Hade haft en skrivning i lindrande palliativ vård och en föreläsning om assistanshundar, och en föreläsning om rehabilitering och habilitering, och sovit alldeles för lite. Då var det nära att jag började knapra på väggen !  

Som tur är har jag mina underbara tjejer Caroline och Jessica som hjälper mig med alla hundar.

Vad är en UPPFÖDARE?

En uppfödare ( med stora bokstäver) är en som törstar efter kunskap och aldrig kan allt. En som brottas med beslut och med konsekvenser.

En uppfödare är en som offrar alla personliga intressen, pengar, tid, vänskap och lyxig framtid med fina tapeter och hela möbler. Hon ger upp drömmen om en lång och lyxig båtkryssning mot att få åka på utställningar med hunden.  Uppfödaren klarar sig utan sömn, (men inte kaffe), vid planering för kommande kullar eller vakandes över en snart valpande tik. Och efter valpningen vakandes i flera dygn för minsta nysning eller pip hos valparna.

Uppfödaren skippar middagsbjudningen för att tiken ska valpa eller för att valparna ska äta Kl. 20.00 Hon har inget emot fostervatten och ger mun mot mun till en nyfödd valp med andningsproblem, helt enkelt blåser liv till den lilla hjälplösa varelsen som kanske motsvarar uppfödarens livsdröm.

En uppfödares knä är en fantastisk plats där Champions och vinnare en gång legat och myst. En uppfödares hand är stark men mjuk och aldrig så försiktig som när hon stryker den lilla våta nyfödda valpens nos.

En uppfödares knä och rygg är ofta ömma från snedvridna ställningar i valpningslådan med är ändå stark nog att jobba fram ett Championat på en lovande hund. En uppfödare axlar är ofta tyngda av hårda ord och ”skitprat”, från andra människor men ändå starka nig att hålla upp tyngden av tusen besvikelser och mycket frustration.

En uppfödares armar klarar alltid att svänga runt en skurmopp, bära flera valpar, eller ge en hjälpande hand till en nybörjare.

En uppfödares öron är märkliga ting, ibland röda eller konstigt formade för att telefonen varit tryckt mot örat en lång stund, ofta döv av all kritik men ändå hörsam på ljud från valpbingen.

En uppfödares ögon är röda och svullna av stamtavle-forskning och ibland blind för sina egna hundars fel och brister men de är aldrig så seende som när det kommer till andras hundar och söker alltid efter den perfekta kombinationen.

En uppfödare hjärna kan rabbla stamtavlor snabbare än din PC. Den är så full av kunskap att ibland slocknar stubinen, den katalogiserar tusen fina öron och perfekta huvuden… men drunknar i soulens musik över misslyckanden och sånt som inte blev som man tänkt sig.

En uppfödare hjärta är ofta krossat men bultar stark med hopp inför framtiden… och det är alltid på rätt plats!

Och JA, det finn uppfödare… Och det finns UPPFÖDARE

Författare okänd

Audrey sköter sina valparn exemplariskt, hon tvättar dem, gullar med dem och sköter om på bästa sätt.

När jag bäddat nytt i valplådan, är Audrey där som ett skott och bäddar om så det blir stökigt och bra för valparna.

Jag slätar till, ni vet som undersköterska ska det vara torrt,rent och slätt, det gäller defintivt inte i Audreys valplåda, där ska det vara bökigt, varmt men det ska också vara torrt och rent. Maten är det gott om, det snuttas och alla valpar går upp i vikt, några av dem har passerat 500 grams strecket ! Alla är väldigt nöjda, det märks för de är tysta och bara sover, inga pip eller skrik.