I 18 år har hon glatt oss med sitt underbara och mjuka sätt. Hon har hälsat alla välkomna, genom att springa fram och lägga sin långa mjuka svans runt folks ben. Med dova kurr har hon pratat med oss alla. Idag orkade hon inte längre, vi satt tillsammans länge inne hos veterinären och jag smekte hennes mjuka lena hals och hon kurrade gott. Jag tackade henne för alla fina år vi fick tillsammans, och för all tröst hon gett när någon varit ledsen. Lizzie har haft ett bra liv på landet, jagat råttor och möss, släpat hem salamandrar från dikena. När vår grannbonde hade sin gård här uppe, stack alltid Lizzie upp klockan fem varje dag, då serverades det varm komjölk på ladugårdsgolvet. Alla katter i byn har tyckt om Lizzie för att hon varit en snäll och vänlig katt.

Som en sex veckors kattunge (trodde hon var 8 veckor), kom hon hem till oss, och hon intog sin plats med stor glädje. Trots att vi på den tiden hade ett par perser katter och en brittisk korthårskatt, var det aldrig några problem för Lizzie att installera sig, hon tog allt med grace och lite charm. Några kattungar hann hon att få och fostrade dem med en mjuk men bestämd tass, de var lika underbara och snälla, precis som sin mor.

Det är med tunga steg jag lämnar veterinärkliniken, det sliter så fruktansvärt i mitt hjärta

jag känner att jag vill rusa tillbaka och väcka upp min lilla vän, men här slutar vår tid tillsammans, men minnena finns alltid kvar och dem ska jag bära med mig hela livet, tills den dag vi möts igen. Tack Lizzie för alla underbara år tillsammans med dig, min älskade vän.