Liten men stark som en oxe kämpar valpen vidare och han har gått upp i vikt idag, inte mycket men ändå uppåt. Jag har varit uppe varannan timma i natt också, för att ge honom en egen liten shot så han orkar dia, för det är ju bästa näringen han kan få. När inte orken finns måste vi hjälpa den på traven. De andra valparna växer så det knakar ligger på mellan 600-750 gram, lillen ligger på 250 gram, han kommer säker att bli både störst och busigast om allt gåt bra! Nu har valparna hunnit bli 2 veckor, så snart är de tittbara för dem som ska ha en valp.

Vet ni hur det känns att ligga ihopknycklad i en valplåda klockan tre på natten, jag ligger på knä med ändan som hänger utanför, man får domnade ben och kramper både här och där, dessutom ska jag in genom en öppning som är till för en liten cavaliertik, inte för överviktiga tanter med magen som piper ut, och tuttat som hänger ivägen, det är en katastrof utan dess like, men vad gör man inte för sina små valpar.

Jag rasar i säng igen för att sova några timmar till, men jag hade glömt ställa klockan på ringning, så när jag vaknade kändes något fel, jag hade försovit mig!!! Det hade väl inte gjort så mycket om det hade varit en vanlig dag, men nu skulle jag ha en skrivning i skolan! Omålad, oduschad och med ett hår som en slickad katt skulle ha blivit avundsjuk på, och dessutom med en fruktansvärd träningsvärk (ni vet, valplådan). Som en värsta biltjuv susade jag genom stadens gator, snuten hade gladeligen besudlat mig med enorma böter om de mött mig i den farten. Jag hann i alla fall precis innanför skolans dörrar, när provet just skulle börja, vilken tur!