Som mycket liten sov hon i hundkorgen bland varghundarna hon syntes knappt bland alla ben och raggiga pälsar, för hon var så liten. Hon domderade och fostrade dem fast hon var huvudet kortare än vargarna. Med bestämdhet i den pipiga rösten och en blick som fick dem att darra, och ett pekfinger som var lika stort som en tändsticka beordrade hon dem att sitta fint. Hon behärskade hundspråket som hon lärt sig i flocken, en liten ledare 80 cm hög. I skolan sa fröken att hon fostrade sina klasskamrater. När pojkarna bråkade röt hon, –TYST och SITT! Och pekade ner på bänken, det blev alldeles stilla i hela klassen och lektionen kunde fortsätta i lugn och ro.

Hundägande lärare kom ofta och frågade om hur de skulle göra med sina hundar vad gällde både sjukdomar och fostran, det gav vissa bra poäng i betyget.

Nu är hon en vuxen tjej och har flyttat till stan med två av sina hundar som är mycket väluppfostrade, naturligtvis !

–        Jag är så trött på alla kärringar som bara släpper fram sina hundar och säger ojdå.

 Så nu är det uppfostran på högsta nivå av stans hundar. Alla som hädanefter släpper fram sina okända hundar får sig en lektion om hur man möter och hälsar eller inte på varandra. Hundägare som skyller ifrån sig för att hunden skäller, gör utfall och annat oförskämt får sig en tankeställare när de pratat med henne. Rädda hundar och hundägare har tackat henne för sina geniala idéer, hur de ska göra för att stärka sina hundars självförtroende.

Snart har Örebro stad så väluppfostrade hundar att de utan problem kan mötas utan att det blir ett himla liv på både kärringar och hundar!

Gissa vem hon är?

Grattis Towa 50 år

Vi har varit vänner sen1964, vi bodde på samma gård Vesta på Öster i Örebro. Det fanns många barn i det området både äldre och yngre, vi hörde till den yngre generationen. Vi var privilegierade, för jag hade en äldre bror då hade man passage till att få vara med på ett hörn i alla lekar. Towa och jag var hästtjejer, vi hängde i Stallet Karsdal, där kunde man hyra sig en kuse för en stund, vi njöt i fulla drag och drömde om en egen häst. På landet fanns också hästar det var fjordingar, vi putsade och ryktade på dem i hopp om att få en ridtur, men det var inte ofta  vi kom så långt för gubben som hade hästarna var inte särskilt road av våra besök.

En gång gick vi till stallet det var cirka två mil dit, det var –30 grader kallt, vi var nog inte klädda för den turen, väl framme var vi förfrusna på både kinder och tår, en snäll tant i stallet skjutsade hem oss i bil, det var tur, men gissa om jag fick skäll av mamma när jag kom hem.

Roligast hade vi nog när vi fick våra första hundar, vi promenerade och gick med dem överallt. Towas Kim var en tricolor collie och min Qita var en keeshound. Vi lekte samtidigt som hundarna var med oss, jag tror de hade minst lika roligt som oss.

Vi var elitgymnaster också tränade flera gånger i veckan, hade uppvisningar på Örebro idrottshus. På vintrarna åkte vi konståkning och tränade för Konståkningsklubben Lotz. Vi snurrade och gjorde hopp av alla de slag, dubbel Salkow, trippel lots, ja ni har väl hört på TV hur det kan låta, skulle nog inte klara hälften av det idag, vet inte ens om jag kan stå på ett par skridskor längre. Larra är Towas lillebror och tillsammans med hans kompis Janne tillbringade vi många lediga stunder i badhuset med simning, lek i barnpoolen och bastubad. Det fanns en kiosk i badhuset där man kunde köpa godis och det var ofta höjdpunkten efter lördagsdoppet. På eftermiddagen körde vi bilbanerace, drack varm choklad och åt Towas mammas supergoda nybakta bullar, vilken underbar tid vi hade tillsammans.

Varje år den 25 december, bytte vi julklappar och Towa fick alltid ett extra paket, för det var ju hennes Födelsedag !

Ja, mycket roligt har vi gjort tillsammans Towa och jag, idag önskar jag henne ett stort Grattis på sin 50-årsdag och hoppas den blir fin och trevlig.

HIPP HIPP    - HURRA- HURRA -HURRA -HURRA !!!!!

Idag presenterar vi Carros nya julklapp, en Harley med mycket motor och fyra ben ! Vid första ögonblicket fann de varann och har sedan dess en sån där kontakt som bara få har, de är oskiljaktiga. Första koppelpromenaden gick som en dans, det var som de aldrig hade gjort annat än promenarat tillsammans. Harley var lite som Bambi på hal is det hascha och for åt alla håll och kanter i snön. På vissa ställen sjönk han ner så man knappt såg honom, men det stack upp en svart liten svanstipp och då visste man var han befann sig.

Nu önskar vi alla en riktigt

GOD JUL

Vi fick låna en liten ängel

Han strök sin lilla svarta nos mot min kind, ett bevis på sin stora kärlek

Vi hade kämpat för livet och trodde vi lyckats…

I några veckor var glädjen så stor

Vår Lilleman över golven for

Med fart och fläkt han skuttade chäckt, tillsammans med sina kompisar.

Hans glädje och charm spred kärlek så varm, alla ville ha honom på sin arm.

En litet lejon han trodde sig vara, men alla visste att det var ingen fara

 han var ju så snäll och kunde morra med ett gnäll,

sen for han iväg med en smäll!

Tack lilla Hollywood Gold för en kort men underbar tid tillsammans med dig.

Du saknas oss men kommer alltid att finnas i våra hjärtan

Vi möts igen

Äntligen !!! JIPPI!!!! Hurra för mig själv Grattis Ann-Marie !!!

One more time, but this time it´s for real.

Lite stöddig får man väl vara ? Jag har pluggat som en galning för att få bra betyg, praktiserat i hemtjänsten , på vårdboende  och nu senast på USÖ, jah har verkligen kämpat, ni vet i min ålder börjar det att tryta lite med minnet och då är det tufft att läsa och gå i skolan. Att vara praktikant vid 49 års ålder är inte så lätt det heller, ibland har jag faktiskt blivit behandlad som en unge, det kan kännas lite kränkande. Nu är jag undersköterska med specialinriktning på sjukvård, vilket jag också har nytta av i min uppfödning, med mina hundar.

När jag tänker efter så skulle jag nog ha blivit djursjukvårdare, men det är inte försent än, vi får väl se vad som komma skall ...

Tack alla ni som har hjälpt mig att komma hit, speciellt tack till mina underbara döttrar som ställt upp i alla lägen så jag klarade av det här.

Tack Lena, min stora support som berättat och lärt mig så mycket om sjukvård och sjukdomar.

Nu är jag undersköterska ! ! !

I -10 graders kyla vandrade vi tillsammans vid Hjälmarens kant, de blåste ishavsvindar runt öron och svansar på oss alla ! En trogen skara som trotsar väder och vind, vad gör man inte för sina hundar!!!

Det gäller att hålla hårt i tomteluvan om man ska vinna!

Cavaliertorpets Ottelina "Lina"                        Chakinoz Highrock Hardy "Felix

Årets Julcavalier blev i år två fina kandidater som fick lika många röster var.

Även i år lyckadesLina ta hem sin 2:a seger i tävlingen.

Redan i början av året samlar hon in sina poäng genom noggrann koll på tvåbenta vänner, hon lägger ner öronen så fint och med puppy eye i blicken fångar hon allas beundran, ju mer man klappar henne, ju mer får man klappa, det tar liksom aldrig slut. Lina vet hur man ska fånga ett hjärta med all sin glans.

Lilla Felix är ett charmtroll som ingen kan undgå att se, med sin spektakulära charm och tomtedräkt smälter varenda människa i själen ! 

Det var många fina kandidater som ställde upp denna iskalla vinterdag, men med glögg och pepparkakor  och glada skratt, värmde vi våra frusna kroppar.

Ann-Marie

Vilken underbar dag när det bara snöar och snöar ! Även om det betyder en del jobb med skottning och så. Julstämningen infinner sig på en gång, man får lust att både pynta och köpa julklappar. Hundarna tycker äntligen att det är roligt att gå ut, man får inte heller hela köket med lera, utan bara lite vatten droppar. Hoppas det här vädret håller i sig till helgen när vi ska ha cavalierpromenad med Årets julcavalier. Det här året blir spännande för det har kommit ganska många nya, små kandidater. Vi ska dricka glögg och äta pepparkakor och ha det mysigt, ni som inte varit med förut, slut upp till en trevlig dag med många underbara cavalierer och dess ägare. Söndagen den 20/12 klockan 11.00 vid Naturens Hus möts vi upp. Alla är hjärtligt välkomna!