Efter fyra dagars migränelände är man åter tillbaks till verkligheten. Migrän är något som man inte önskar sin värsta fiende ens.  Det är inte bara en dundrande huvudvärk, det är syn bortfall, hörsel/ljudkänslighet, talsvårigheter och magmigrän och ibland ett tillstånd av medvetslöshet, ett dolt handikapp som innebär ett helvete rent ut sagt! Varje gång anfallen kommer så tror jag att jag ska dö, även om jag haft det i snart 50 år. Men då tänker jag som så, att om jag dör nu så slipper jag i alla fall den hemska smärtan. Jag har provat alla mediciner som finns, allt från starka tabletter till sprutor men inget hjälper, dessutom ger medicinerna så fruktansvärda biverkningar. Som ung arbetade jag fast anfallen kom, jag skämdes så fruktansvärt, det var ju inget som syntes. Nu för tiden är det bara att inse fakta och inta vågrät läge i tyst, mörkt och svalt rum. När anfallen gett sig mår man som vanligt, lite ”dagen efter”, men annars är det bara att gå på i ullstrumporna igen. Det värsta är att jag inte alltid kan hålla det jag lovar, för det slår ju aldrig fel att ett anfall kommer när jag ska göra något som är viktigt för mig.

Så fick han då ett namn till slut och det föll på Felix.

Felix är salig, upptäcker världen varje dag, lapar sol och smyger på små insekter, precis som en katt ska ha det!

Frihet och oändliga vidder.

Han satt på trappen på Carros jobb, mitt inne i stan strax intill stora järnvägsstationen, där hade han suttit och jamat i ett helt dygn. På rasterna var Carro ute och pratade och klappade på honom. Han satt sen vid fönstret och jamade efter henne.
En röd liten gullig unghane, okastrerad. Troligtvis är det en liten innekatt som kommit bort från sitt hem, han är lite smal och tanig, några trampdynor är skadade. Han är en mysig och kelen katt som älskar att ligga i famnen. Polisen tyckte vi skulle ta hem honom och katthuset hade ingen plats för honom, vi har annonserat ut att han är upphittad men ingen vill kännas vid honom, så han får väl bli kvar här, ska bara kolla upp om han är chippad, då kanske man kan spåra hans hem. Det är inte första gången vi får hem bortsprungna katter, sist var det Sissel som hade all frihet att lämna vårt hus, men han blev kvar i 18 år, tills han lämnade detta jordeliv.
Nu har vi införskaffat kattsaker igen, mat, kattlåda, fästing medel och avmaskningsmedel, inga billiga grejer precis, men vad gör man inte för en bortsprungen förvirrad liten kisse.
Vad säger hundarna då?  Jodå de är så nyfikna, men väntar lite med hälsningar tills katten känner sig hemma så han inte springer bort igen.
Namnet är inte riktigt klart än, det är många förslag i familjen.

Här kommer han på bild!

Det blir det valpar till våren/sommaren. Vi har alltid varit 100 % säkra på att våra tikar varit dräktiga, men denna gång blev vi lite osäkra, fast vissa tecken finns de ju. Vår egen lilla goa ”Kellie”,
Chakinoz Celtic Crown Jewel, är parad med vår underbara norska ruby hane Tibama´s Ben. Båda är väldigt mysiga och glada och med härliga temperament, dessutom har de otroligt fina kroppar med underbara rörelser, så det är en spännande kombination. Valparna är beräknade till den 27 maj.
Det var en tid sedan vi hade valpar i huset förutom vår lilla Sussi från England. Man har nästan glömt hur det var att ha små valpar springandes runt allas fötter.
Jag kommer att vara ledig en tid efter valpningen, så då kan jag ta hand om dem och bara njuta av de små dunbollarna.