Jag var på väg till Västergötland, när jag  i höjd med Laxå tvärnita med bilen. – Vad i hela fridens dar är det som spatserar mitt på vägen, Jodå, en stöddig tjädertupp, han gick mitt ute på den  hårt trafikerade vägen och spände sig mot vajerstolparna, som han nog såg som tjusiga tjäderdamer. En undanmanöver med bilen, räddade tuppen den här gången. Min tanke var att när jag återvänder så ligger nog pippin där platt som alla andra överkörda djur efter vägen, men jag såg faktiskt ingen där. När jag kom hem läste jag i dagstidningen om den ilskna tjädertuppen, som ingen har kunnat undgå som åkt denna väg genom Laxå.

Nerikes Allehanda 2011-04-20

Här hackar den aggressiva tjädertuppen på personbilen

Laxå

Den kaxiga tjädertuppen, som i ett par veckors tid uppehållit sig längs vägen utanför Laxå, hackade på bilen. Och Roger Gundersson passade på att föreviga den aggressiva fågeln.  

Tjädertuppen har under cirka 14 dagars tid haft bilister i närheten av Sandstubbetorp strax utanför Laxå som sina värsta fiender. I synnerhet morgontid har den befunnit sig längs vägen - och den visar ingen pardon. Bilar som stannat har inte sällan fått backa undan efter utfall från den praktfulla fågeln. 
Roger Gundersson hade lämnat bilen på verkstad och stannade till vid Sandstubbetorp. Tjädertuppen klev med bestämda steg fram och började hacka på stötfångaren. Trots att Roger vevade ned rutan visade fågeln ingen rädsla.

Rabymar Magic Wizard 

Som vanligt ligger man som en rem över golvet, när man ska iväg på utställning, nervositeten sprider sig i kroppen och även på resten av mina hundar. Två vovvar får följa med och de andra får stanna hemma, vilket inte är särskilt populärt, de blir gnissel i flocken. Väl packat och klart drar jag iväg med bilen, ska bara hämta upp Jessica. Ute på Norrköpingsvägen tycker jag bilen känns tungstyrd, jag tror inte det är sant men det är bara att inse faktum att jag fått punktering. Får ringa hem och väcka den björn som sover, han mullrar något i telefonen om att det finns domkraft och fälgkors bak i bilen. Jag kan inte ens få ut domkraften för den väger bly, än mindre skruva av muttrarna som starke Adolf har dragit dit! Jag är glad att det inte hände längre hemifrån än att jag kunde byta bil med gubben.
Vi hann i alla fall till Västerås i tid, kom in i utställningshallen där det var lugnt och stilla, lite fin Elvis-musik tonade ut genom högtalarna. Det måste ha varit ljudisolerat i den hallen, för jag har aldrig upplevt en så lugn utställning. Det var precis vad vi behövde efter vår lilla morgonfadäs.
Harry var först ut, han blev Excellent och sedan placerad trea i konkurrensklassen, med så fin kritik.
Lilla Sussi, var nyfiken på allt, hon kikade på andra hundar och gick fram som ett lite ånglok, inte rädd för något. I ringen tillsammans med Jessica skötte hon sig utmärkt. Tror hon var yngst i klassen, hon blev också Excellent och placerade sig fyra i sin klass, vilket vi var nöjda med då hon inte är färdig någonstans i sin lilla kropp. Trots sin första utställning skötte hon sig galant. Lite shopping blev det också av diverse hundartiklar, som alltid!
Prata är min melodi, det är alltid lika roligt att träffa uppfödare och hundägare för att prata lite hunderi.