Direktlänk till inlägg 28 december 2010
Vår by i vinterskrud
Jessica och jag tog en promenad med hundarna, det var -9 grader kallt. När vi gått en stund kändes inte kylan så farligt längre. Hundarna njöt för fullt, Robin var lycklig som en lärka för att hans Jessica var med. På vägen hem mötte vi Robins kompis sedan valptiden, en schäfertik som heter Inka, de var så lyckliga att träffa varandra i alla fall Robin. Inkas matte är populär för hon har massor av hundgodis i sin ficka, det bjuder hon gärna hundarna på som inte tackar nej. Harry var lite blyg för Inka först, för hon är ganska stor, men när vi promenerat ett stycke släppte blygheten och Inka var en ganska spännande tjej. Vi fick oss en härlig och rolig promenad tillsammans runt byn.
En lycklig Robin i snön
En frostnupen Harry
När vi ska gå på promenad tycker Harry att det är stenkul, han rycker och sliter i sitt koppel, sen håller han i sig själv fram till första kissestället där han släpper kopplet och allt är frid och fröjd. När nu snön ligger kvar har Audrey och Sussie...
Jag har alltid varit mullig, föddes 5 kilo tung trots att mamma var liten som en tumme och smal som en sticka, men inte fick jag den genen, möjligtvis att man blev kort i rocken. Den ständige bantaren, that`s me! Ju äldre man blir desto svår...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||||
|