Vilken härlig uppslutning ! Nästan alla kom.

Det var så roligt att se alla våra valpar,och träffa alla våra härliga valpköpare.

Vi startade upp med en tipspromenad i vår egen skogsrunda, sen gick vi hem och åt smörgåstårta,  fikade och pratade en massa underbart hundprat. Naturligvis blev det också en hel del fotografering.

Här följer en liten bildkavalkad på lite hundar.

Tack all ni som kom till vår träff !

Det är Carros kuse, för henne är det inga problem att handskas med honom. De har tränat och slitit tillsammans och går kurser för John Moore, en duktig instruktör i horsemanship från Colorado i USA.

Jag skulle behöva en stor whiskey innan jag tar i den hästen, för han älskar att skrämma mig, vet ju naturligtvis att jag inte litar på honom.

Sommaren var het och hästbromsarna envisa och jag var själv hemma, hörde att hästarna sprang i full panik, kollade om någon hjälpsam granne fanns att tillgå, men inte, jag fick klara mig själv. Försökte att fånga in dem, men utan grimmor var det svårt, tårarna började rinna, skräcken satte in och jag skrek åt hästarna saker som ingen vill höra. En granne kom då till undsättning, en gammal farbror som knappt orkar gå, ( han hade nog hört vad jag hade vrålat). Jag sa till honom att Charmis är from som ett lamm så henne kan du ta hem till stallet, men när vi fått tag i henne ställde hon sig upp på bakbenen, du milde tid vilken from häst! Gubben tog mod till sig och fångade in Charmis som en äkta cowboy, jag var mäkta imponerad. Från rädsla till ilska lyckades jag fånga in vår envisa stöddiga whiskeykuse, han kände nog att min gräns var nådd, för även han blev som en ledsen liten hundvalp när jag rytande talade om var såna hästar kan hamna! 

Caroline är naturligtvis av en annan uppfattning om hästarna, och mer går att läsa om dem på hennes hemsida, där är hästarna mycket trevligare!?

Idag har det varit en svår dag för oss alla i familjen. Våra älskade whippar har lämnat oss i stor sorg och en enorm saknad. Fille och Kino nådde en högaktningsfull ålder av 13 år, de har alltid sedan valpben levt, sovit, tävlat och promenerat tillsammans, därför fick de också somna in tillsammans. De kunde inte vara utan varandra, inte ens på en ensam promenad.

Det är så många minnen som finns med dem, de har ju funnits med sedan tjejerna varit små, och också fostrats med och av dem. Trots att Kino hade ett hjärtfel var han inte särskilt sjuk och de har bara varit hos veterinären när de skulle vaccineras.

Två matskålar saknas nu, och det är tomt vid promenaden, en tom whippetkorg som ingen annan hund vill ligga i. Fast dessa två killar var stillsamma och inte gjorde mycket väsen av sig, är det så fruktansvärt tomt utan dem.

Tack Fille och Kino för allt ni gett oss och för alla goda och roliga minnen vi har efter er, ni finns för alltid i våra hjärtan. Våra fina, varma och goa grabbar, vi ses en dag på andra sidan.

Efter en intensiv sommar av bara jobb är min sista dag äntligen gjord.

Jag har arbetat nattskift, dag och eftermiddagspass 100 %. Att arbeta i äldrevården är mycket tungt både fysiskt och psykiskt, det kan man inte sticka under stolen med.

Nu är det över för den här sommaren, tänk att sommarjobba när man är nästan 50 år, det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva. Förut har jag arbetat och sedan haft 5 veckors semester, det här kändes annorlunda.

Nu har jag 1 veckas ledighet sen startar skolan upp igen, det ska bli roligt och intressant.

Den här terminen är det valbara kurser som gäller och jag ska läsa sjukvård och praktisera på USÖ, hur spännande som helst !!!

Jag vill tack min underbara chef för att du är en toppentjej som fixar allt ! Det finns få som du.

Hon döptes till Clara Iris för att hon hade så vackra blå ögon.

12 augusti fyller hon och har namnsdag på Clara dagen. En stor hyllning till min älskade mamma. Hon har alltid ställt upp för brorsan och mig i alla lägen, det var hon som fick mig att bli intresserad av hundar, som ”pushade” på mig att starta upp kenneln. Mamma är en positiv, hjälpande och ödmjuk person, med en stor skopa humor. Hon har stått ut med mycket av sina barns idéer, åkte med på moppen under 70-talet, crusat med drottning Sibyllas Cadillac när brorsan hade köpt den, har utstått trimmade raggarbilar, brölande tonårsgrabbar med brylkräm i håret. Mina fnittriga tonårskompisar har hon tagit hand om och lärt oss både vett och etikett.  Som ung flicka var hon en lovande skridskoprinsessa som hade uppvisning på Svartåns isbana, hon fick applåder och publiken hurrade, detta var på 1930- talet. Det har varit både  katt-, kanin- och kennelvakt men som djurälskare  finns hon alltid till hands, naturligtvis har hon ju också passat sina barnbarn. När pappa Arne efter en svår stroke blev sängliggande med svår afasi, har mamma ändå gått och hälsat på honom varje dag i ett par år, de har varit gifta i över 60 år, slå det den som kan!

Grattis Mamma på din födelsedag !

Du är det bästa som finns, jag älskar dig så mycket, min egen lilla bullmamma.

Under Askersundsutställningen är det antingen hällregn eller gassande solsken, tror inte jag varit med om något mellanting. Den här helgen var det strålande sol med sköna fläktande vindar. Först ut var Jessica med Chakinoz Fendi Lou som visade upp sig riktigt bra. Hon blev placerad som reserv i Juniorklass.

Kellie, Chakinoz Celtic Crown Jewel, som var i sitt esse med mamma i snöret, susade fram som ett ånglok. Hon fick en etta men placerade sig inte. Kellie fick ändå visa upp sig en än gång, till sin stora glädje, då hon blev uttagen att visas upp för en domare som skulle utexamineras denna dag. Vi som stod i ringen denna gång var vid det här laget ganska varma, brända och utmattade för att inte tala om hundarna som inte orkade så mycket mer, utan la sig ner i det svala gräset.

Väl hemkomna drack vi litervis med vatten, sen kalasade vi på kebabpizza och diskuterade dagens utställning.

Nu har vi parat en tik, vi håller naturligtvis tummarna att de har tagit sig och att vi får helfärgade valpar till hösten. Nu börjar bryderierna igen och den närmsta framtiden fylls nu med hundnamn. Jag älskar att sätta namn på alla djur, speciellt då hundvalparna. Det ploppar upp i huvudet hela tiden, alla tänkbara konstellationer av namn, när jag inte kan sova så ligger jag där och hittar på hundnamn. Jag bläddrar och läser hästtidningar, kollar igenom namnlistan efter långfilmer, ja hela mitt liv fylls av NAMN !

Nu är det bestämt att den kommande kullen ska få amerikanska westernnamn, sen får vi se när valparna kommer om det passar. Små gulliga rultiga cavaliervalpar passar ju bäst att ha rara fina namn. Vi får se vad det blir!

Det var kantareller över hela köksbordet ! Tre av familjens medlemmar hade varit ute i ösregnet och plockat svamp. Det tog timmar att rensa bort allt skräp, jag envisas med att inte rensa, det är det värsta jag vet. Som barn skulle man alltid vara med och hjälpa till att rensa, plocka bär och skörda en massa grönsaker. Brorsan och jag försökte hålla oss undan det var ju mycket godare att bara få smaka av allt gott, men mamma var stenhård.

-Skulle man smaka fick man allt hjälpa till ! Det är väl därför man tycker det är så trist.Kantarellerna fick jag i alla fall steka och göra en gräddstuvning på, och naturligtvis var det jättegott och det kommer att räcka i flera dagar.

Här behövs inga hundar till kantarellsök, det är bara att skicka ut gubben i skogen, så kommer han hem med en korg fylld av skogens guld !